Genushanden

Metoden Genushanden har tagits fram på en vårdcentral i syfte att öka kvaliteten i vården för kvinnor och män. Genom att granska journalhandlingar kunde de se, att de tvärtemot vad de själva hade för ambitioner, hade ställt helt olika frågor till män och kvinnor. De kunde även se att våld är ett stort ohälsoproblem som det sällan pratas om.

Inom de flesta verksamheter säger man att de har samma rutiner oavsett vem de möter. Men i verkligheten blir det inte alltid så. Kön kan exempelvis avgöra vilka frågor och följdfrågor som ställs, samt hur svar tas emot.

Kompetens och erfarenheter är exempel på värdeladdade och könskodade ord. Forskning visar att män och kvinnor, likväl som utlandsfödda och de som är födda i Sverige, bedöms olika vad det gäller kompetens och vad som ses som relevanta erfarenheter. Samma sak gäller exempelvis bedömning och behandling av ohälsa.

Vid varje möte med individer där det ska göras någon form av bedömning som ska leda till någon insats (såsom kompetensutveckling, praktik, behandling osv,) kan det vara fruktbart att tänka tvärtom vad det gäller kön. Gäller det exempelvis en kvinna behöver man reflektera:

  • Hur hade jag tänkt kring detta om det var en man som sa det som kvinnan nu säger?
  • Hade det gjort någon skillnad och i så fall vilken skillnad?”
  • Om det gjort skillnad, vad får det för konsekvenser? För individen, för projektet?
  • Vill vi ha dessa konsekvenser?
  • Om inte, hur ska vi göra istället?

För att få in detta ”tvärtom-tänk” kan det fungera bra att vara två vid bedömningssituationer. Det hjälper också att använda ett systematiserat arbetssätt. Så som att använda samma frågeformulär och ställa frågorna i samma ordning, liksom att systematisera processen (antal träffar och omfång på träffarna i tid). Detta minskar även risken att göra könsstereotypa bedömningar. Det kanske inte helt och hållet går, eller alltid är önskvärt med helt könsneutral bedömning. Men det är viktigt att hela tiden aktivt fundera över dessa frågor så att var och en får så individuella bedömning som möjligt.

Genushanden hjälper verksamheten att få jämställda rutiner så deltagare, och de som möts av verksamhetens service, får samma frågor oavsett kön, och därmed likvärdig service. Just denna genushand som beskrivs nedan är kopplad till vård och hälsa.

Handens fem fingrar får här symbolisera fem olika ingångar och uppmaningar:

  • Tumme: kvinnor tillfrågas ofta om sin familjesituation, men sällan män. Tänk tvärtom – fråga även mannen!
  • Pekfinger: Våld och hot är en riskfaktor för exempelvis långvarig sjukskrivning, men samtidigt ofta ett dolt problem – våga fråga om våld!
  • Långfinger: Ofta ges en somatisk inriktning på mäns diagnoser, medan kvinnor oftare får psykosomatisk diagnos. Detta skapar stor risk för att missa mäns depressioner samtidigt som det finns en risk för medikalisering hos kvinnor.
  • Ringfinger: Riskbruk och alkohol är mer skamligt för kvinnor. Fråga alltid och gör till rutin att kolla alla långtidssjukskrivna med prov.
  • Lillfinger: Män får tidigare specialistremisser och större stöd hos arbetsgivaren. Män rehabiliteras utifrån arbete medan kvinnor rehabiliteras utifrån social situation.

Gör så här:

Presentera informationen ovan om ”tvärtom-tänk. Presentera sedan Genushanden ovan för gruppen. Be dem att fundera och formulera: Vad skulle vi behöva granska i vår verksamhet för att få syn på hur vi gör ojämställdhet? Efter att granskningar är gjorda behöver deltagarna gå vidare med följande fråga: Utifrån granskningarna, vilka ”checkfrågor” skulle vi alltid behöva ställa i mötet med våra deltagare/patienter/klienter?

Varje verksamhet kan på detta sätt ta fram sin hand – sitt batteri med obligatoriska frågor.

Partner Logo Partner Logo Partner Logo Partner Logo Partner Logo