2015-11-23

Hero Image

En jämställd överförmyndare

En fråga om ojämställd utbetalning av arvode blev startskottet för ett gediget utvecklingsarbete på Överförmyndarkansliet i Örebro kommun. Arbetet med jämställdhetsintegrering har lett till upptäckten av flera kvalitetsbrister som kunnat justeras.

– Betalar ni ut högre arvoden till män än till kvinnor som är godemän?

När Ann-Catrin Svantes Ohlson, chef för Överförmyndarkansliet i Örebro kommun, fick den frågan av en ställföreträdare kunde hon inte låta bli att gå till botten med den. Ställföreträdaren (en kvinna) hade jämfört sitt arvode med en kollega (en man) som hade ett likvärdigt uppdrag och upptäckte att han fick ett högre arvode. Varken Ann-Catrin Svantes Ohlson eller hennes medarbetare kunde svara på varför det var skillnad på arvodena i det här fallet.

I samma veva som frågan om jämställda arvoden lyftes stod Örebro kommun i startgroparna med ett stort och kommunövergripande projekt om gender budgeting. Överförmyndarkansliet var en av de verksamheter som valdes ut för att delta i projektet och ett stort utredningsarbete påbörjades om arvoderingsprocessen.

Utredningen visade flera saker. Dels att män som är ställföreträdare i genomsnitt hade högre arvode än kvinnor som är ställföreträdare och dels att män generellt sett hade högre svårighetsgrad i sina uppdrag än kvinnor. Det visade sig också att männen hade tätare kontakt med sina huvudmän medan kvinnorna gjorde färre men längre besök. Andra resultat var att det fanns skillnader i hur kvinnor och män redovisade sina uppdrag. Kvinnor skrev i regel mindre text i sina redovisningar än män.

För att komma till rätta med upptäckterna tog Överförmyndarnämnden fram en ny arvodesriktlinje. Blanketterna för att redovisa ställföreträdaruppdrag gjordes också om för att ge mindre utrymme åt det fria skrivandet och istället styra svaren genom färdiga svarsalternativ. Efter utredningen upplevde vi att det blev neutralt på ett helt annat sätt, säger Ann-Catrin Svantes Ohlson.

Dubbel kvalitetssäkring

För att inte tappa arvodesfrågan lyftes den in i internkontrollen under tre år. Dessutom lyfter Ann-Catrin Svantes Ohlson fram att Överförmyndarkansliet har en unik möjlighet till dubbel kvalitetssäkring av en annan myndighet i och med att Tingsrätten prövar överklaganden om arvoden.

– Det har faktiskt varit en hel del överklaganden, men det har bara varit i ett fåtal fall som verksamheten fått ändra vårt beslut och det är ju en fantastisk kvalitetssäkring för oss! säger Ann-Catrin Svantes Ohlson.

Frågan om jämställda arvoden blev startskottet för ett utvecklingsarbete som fortfarande pågår inom Överförmyndarkansliet. Ann-Catrin Svantes Ohlson poängterar att det här arbetet aldrig tar slut utan målet är att få jämställdhetsperspektivet till en integrerad del av det ordinarie kvalitetsarbetet. I och med arbetet med att få till ett kvalitetsledningssystem, där jämställdhetsperspektivet är ett verktyg, har jämställdhetsfrågan blivit fortsatt levande inom Överförmyndarkansliet.

Som möjliga nya områden att titta närmare på ur jämställdhetsperspektiv nämns till exempel avskrivningar vid dödsbon eller hur anmälan och bedömningen av anmälan om behov av godmanskap ser ut.

– Avslår vi ansökningar för att vi inte får in underlag och ser detta olika ut för kvinnor och män? Hur ser beslutsfattandet ut kring godmanskapet, bedömer vi kvinnors och mäns behov olika?

Ann-Catrin Svantes Ohlson lyfter också fram att man får syn på mycket genom att byta perspektiv och att jämställdhetsintegreringsarbetet har lett till att de också upptäckt andra kvalitetsbrister som kunnat justeras.

Framgångsfaktorer?

Eva Carlbrink Källman arbetade som planerare mot Överförmyndarkansliet under tiden som arvoderingsprocessen granskades. Vad gäller framgångsfaktorer pekar hon ut nämndens öppenhet och villighet att ta sig an de här frågorna och chefens driv och intresse.

– Det har också varit en stor tillgång att ha duktiga utdataanalytiker. De flesta Överförmyndarna använder samma verksamhetssystem, Wärna, som inte har någon automatiserad uttagning av data.

Eva påtalar att det till skillnad från andra verksamheter inte finns någon nationell uppföljning på Överförmyndarkansliets verksamhet. Det är ingen som efterfrågar det. Till en början var det svårt att se något i det uttagna materialet och Eva säger att de behövde gå flera steg vidare i analysen.

– Det som gjorde det hela vettigt var att det blev väldigt konkret. Vi började titta på något litet, något konkret. Där kan du vinna politikerna för då kan de själva relatera till det. De är vana att fatta stora beslut och föra stora diskussioner, men det här lilla och konkreta det fångar deras uppmärksamhet.

Partner Logo Partner Logo Partner Logo Partner Logo Partner Logo