Tyvärr stämmer det

Det stämmer inte, säger hon. Så är det inte i Sverige, åtminstone inte nu. Kanske när du var ung, men inte nu.

Emma gick ut gymnasiet för ett år sedan och tänker börja plugga om några år. Just nu jobbar hon på dagis.

”…inkomstskillnaden mellan en genomsnittlig kvinna och man, om vi tar hänsyn även till deltidsarbetet, uppgår till nästan 25 procent.”

Hon tror inte på mig när jag berättar att heltidsarbetande kvinnor i Sverige, i genomsnitt, tjänar 14 procent mindre än män. Att de gör det trots att de har bättre studieresultat och mer utbildning än män. Och hon gapar när jag berättar att skillnaderna i verkligheten är ännu större, eftersom var tredje kvinna jobbar deltid; att inkomstskillnaden mellan en genomsnittlig kvinna och man, om vi tar hänsyn även till deltidsarbetet, uppgår till nästan 25 procent. Adderat över ett arbetsliv motsvarar det drygt 3,6 miljoner kronor. Och hon ser tvivlande ut när jag berättar att hälften av alla kvinnor som går i pension nu, enligt Pensionsåldersutredningen, kommer att ha en pension på mellan 5 000 och 8 000 kronor i månaden efter skatt. Och även om Emma hör vad jag säger vill hon inte tro på att hon och tjejer i hennes ålder riskerar en liknande situation när de blir gamla.

Och det kan man ju förstå. Att hon inte vill tro på det, menar jag. Men om jämställdheten i arbetslivet inte ökar kraftigt är risken påtaglig.

Jag säger till henne att hon ska göra det hon vill i livet, men att hon ska vara medveten om att de val hon gör får konsekvenser för hennes möjligheter att leva det liv hon vill. För Emma vill jobba med människor. Och hon vill resa, bo hyfsat och ha barn. Och det är en ekvation som kan bli svår att få ihop. Inte minst om hon gör som en majoritet av alla kvinnor och tar ut det mesta av föräldraledigheten, utför en stor del av det obetalda hemarbetet och jobbar deltid. Särskilt om hon först skaffar sig en lång utbildning som leder till ett lågavlönat, kvinnodominerat, yrke där man jobbar med människor.

Det är en ekvation som inte går ihop.

Inte för att det hon vill ägna sig åt är oviktigt. Tvärtom. Inte för att hon inte är beredd att utbilda sig och slita hårt. Det är hon. Inte för att det inte finns arbetstillfällen inom skola, vård och omsorg. Det gör det. Inte för att hennes förväntningar är orimliga. Det är de inte.

Men ändå.

”Att skillnaderna, i genomsnitt, är så stora mellan kvinnor och män i vårt land är ju ingenting vi pratar högt om.”

Nej, Emma tror inte på mig. Och varför skulle hon göra det? Att skillnaderna, i genomsnitt, är så stora mellan kvinnor och män i vårt land är ju ingenting vi pratar högt om.

Varför gör vi inte det? Och vad skulle hända om alla var medvetna om hur det faktiskt ser ut? Om kvinnor helt plötsligt vägrade skaffa sig långa utbildningar som leder till låglöneyrken inom skola, vård och omsorg? Om kvinnor vägrade jobba deltid och utföra merparten av det obetalda hemarbetet? Vad skulle hända då? Skulle samhället fungera? Tveksamt, eller hur…

Är det därför vi inte pratar om det? Jag vet inte. Men jag tycker inte att det är OK att vi inte gör det.

Maria Hemström Hemmingsson
Maria Hemström Hemmingsson har jobbar med arbetsmarknadsfrågor i 20 år, både som forskare och som expert respektive chef på regeringskansliet. Sedan drygt ett år tillbaka är hon huvudsekreterare i Delegationen för jämställdhet i arbetslivet.
Partner Logo Partner Logo Partner Logo Partner Logo Partner Logo