Kön + Ålder = Sant

Under 2012 – Europaåret för aktivt åldrande och solidaritet mellan generationer – har Tema Likabehandling haft ett särskilt fokus på frågor som rör ålder och arbetsliv. Våra erfarenheter visar klart och tydligt att vi lever i en åldersmaktsordning – vid vissa stadier i vårt liv värderas vi lägre än i andra.

”Något som också står klart är att vi inte kan tala om ålder utan att också ta hänsyn till andra maktordningar.”

Något som också står klart är att vi inte kan tala om ålder utan att också ta hänsyn till andra maktordningar. Ett exempel är könsmaktsordningen.

Åldersmaktsordningen påverkar arbetslivet och när och hur vi anses vara mest effektiva, produktiva eller kunniga.”. Generellt sett kan det sägas att vi får skynda oss att njuta av vår ”prime time” i arbetslivet, eftersom det handlar om det korta spannet då vi är 30-45 år. Varken för unga eller för gamla i arbetsgivarens ögon.

Men om vi analyserar detta ur ett genusperspektiv framträder en annan bild. Kvinnor i åldern 30-45 år riskerar nämligen i högre grad att utsättas för könsdiskriminering som har samband med graviditet. Kön och ålder kan alltså samspela till kvinnors nackdel i vår ålders annars blomstrande sommar. Diskrimineringsombudsmannens rapport ”Åldersdiskriminering i svenskt arbetsliv” visar andra sätt som ålder och kön kan samspela. Bland annat visar rapporten att åldersbaserade trakasserier ofta har sexuella inslag. Yngre kvinnor blir exempelvis oftare utsatta för sexuella trakasserier.

”Sverige har en av världens mest könssegregerade arbetsmarknader.”

Ett annat exempel där det är nödvändigt att ta hänsyn till kön och ålder i samspel handlar om de mest utsatta yrken när det kommer till arbetsmiljö. Sverige har en av världens mest könssegregerade arbetsmarknader. Och ofta är det kvinnodominerade yrken som har en mycket bristfällig arbetsmiljö, både fysiskt och psykosocialt. Det gäller särskilt låglöneyrkena inom välfärdssektorn. Detta leder i sin tur till att kvinnor i högre grad riskerar att bli utslitna och gå i förtidspension. Där handlar utmaningen inte om att jobba till 75, som statsministern förordade, utan att orka jobba fram till den tänkta pensionsåldern.  Pensionsåldersutredningen, den statliga utredning som just nu undersöker hinder och möjligheter för att vi ska kunna arbeta längre, uppmärksammar som tur är bland annat kvinnors arbetsmiljö. Vi hoppas att det i deras förslagsbetänkande som kommer den 1 april 2013 ska finnas tydliga och verkningsfulla förslag som tar genusperspektivet på allvar.

För att nå en utveckling och synliggöra maktstrukturer menar Tema Likabehandling att man behöver ta hänsyn till hur normer samverkar. Arbetsgivare bör arbeta mot åldersdiskriminering på ett normkritiskt och intersektionellt sätt för att nå reell förändring. Med normkritiskt arbetssätt menas att arbetsgivare arbetar med att förändra sina egna organisationsstrukturer istället för att inrikta sig på att ändra individer. Med intersektionellt arbetssätt menas att arbetsgivaren tar i beaktning att flera maktstrukturer och normer ofta samverkar på arbetsplatsen, till exempel könsmaktsordningen och åldersmaktsordningen.

”Om vi arbetar för lika rättigheter och möjligheter oavsett ålder utan att ha ett genusperspektiv, kan det leda till förbättringar – för män.”

Om det normkritiska och intersektionella perspektivet integreras, blir ett förändringsarbete mer komplext, men också mycket mer hållbart på lång sikt. Om vi arbetar för lika rättigheter och möjligheter oavsett ålder utan att ha ett genusperspektiv, kan det leda till förbättringar – för män. För kvinnor kan det däremot leda till måttligare framsteg. I värsta fall kan arbetet bli kontraproduktivt.

Ellen Landberg
Ellen Landberg arbetar som projektledare på Tema Likabehandling med fokus på ålder och arbetsliv. Hon har tidigare arbetat med bland annat jämställdhetsintegrering och metodutveckling inom arbetsmarknad på Fryshuset.
Partner Logo Partner Logo Partner Logo Partner Logo Partner Logo