2013-09-25

Granskning av bistånden öppnade ögonen

Kvinnor och män med behov av hemtjänst får inte samma behandling. Det visar utvecklingsarbeten från både stockholmsstadsdelen Södermalm och Botkyrka kommun. Men olikheterna är svåra att få syn på utan könsuppdelad uppföljning.

Inom Södermalms hemtjänst (som i dag är en del av Aleris Omsorg AB) granskades 70 biståndsbeställningar med hjälp av en särskild mall. 35 av beställningarna berörde kvinnor, 35 avsåg män. Personerna hade likvärdiga vårdbehov, var i ungefär samma ålder och bodde alla i ensamhushåll.

Granskningen visade att männens biståndsbeställningar var längre och mer omfattande. Männens tidigare yrkesliv och nuvarande sociala situation beskrevs mer utförligt än kvinnornas. Männen beviljades fler promenader och mer inköp. Kvinnorna fick å andra sidan duscha oftare.

Lillemor Wiklund, tidigare en av ägarna till Södermalms hemtjänst, i dag verksamhetsutvecklare för Aleris nationellt, berättar att granskningen fungerade som ett slags ögonöppnare och lade grunden för det fortsatta arbetet med jämställdhetsintegrering.

– Vi startade redan 2009 en internutbildning som vi kallade Hemtjänstskolan för att all personal skulle ha den kompetens som krävs för arbetet. Ämnen som stod på schemat var till exempel kost och nutrition och etik och bemötande. 2011 kompletterades utbildningen med det nya ämnet jämställd hemtjänst.

Men ambitionen i dag är högre än så.

Jämställd hemtjänst i internutbildningen

Förutom att jämställd hemtjänst finns som ett eget ämne är tanken också att jämställdhetsfrågorna ska genomsyra utbildningens övriga ämnen.

– Vi arbetar mycket med reflektion. Det är inte ovanligt att deltagare säger saker som ”jag är redan jämställd och jag behandlar alla lika”. För att visa att det kanske inte alltid är så, kan en uppgift gå ut på att alla deltagarna under en vecka ska registrera vad de talar med sina kvinnliga respektive manliga pensionärer om. Vid genomgången av samtalen brukar det synas ganska tydligt att män och kvinnor inte alltid bemöts likadant, påpekar Lillemor Wiklund.

”Vid genomgången av samtalen brukar det synas ganska tydligt att män och kvinnor inte alltid bemöts likadant.”

Samtalen med brukarna handlar mest om väder och vind och sjukdomar och smärta. Om något tyngre ämne avhandlas, som politik till exempel, är det i allmänhet en manlig pensionär som en manlig anställd talat med.

Beställningar största hindret

Men det största hindret för en fullt utvecklad jämställd hemtjänst finns fortfarande kvar, och det är hur beställningarna ser ut, de beställningar som kommer från kommunens biståndshandläggare. När det gäller dem har inte mycket hänt, menar Lillemor Wiklund.

– Om inte biståndshandläggarna och vi har samma uppfattning om vad jämställdhetsintegrerad hemtjänst är, är det svårt att komma vidare. På Södermalm har vi ordnat seminarier med biståndshandläggarna för att få till stånd en dialog. Ofta reagerar de som många andra, det vill säga de tror att de redan tänker och agerar jämställt. Men det är inte självklart att de har ett jämställdhetsperspektiv i sina bedömningar.

”Ofta reagerar de som många andra, det vill säga de tror att de redan tänker och agerar jämställt.”

Lillemor Wiklund understryker hur svårt det är att få syn på skillnader i bemötandet av män och kvinnor utan könsuppdelade undersökningar och könsuppdelad statistik.

– På såväl kommunal som nationell nivå är intresset för könsuppdelning rätt ljummet, men nyligen känns det som om vi vann en delseger i alla fall: Äldreförvaltningen i Stockholm har beslutat sig för att den kommande stora brukarundersökningen i kommunen ska vara könsuppdelad.

Mäns utredningar mer omfattande

Botkyrka är en annan av de kommuner som under flera år arbetat aktivt med jämställdhetsintegrering, och när det gäller biståndsbedömning har man gjort ungefär samma upptäckter som på Södermalm.

I sin granskning av bedömningen kunde de identifiera ett antal könsmönster. Till exempel tog kvinnor själva initiativ för att få hjälp medan männen i studien aldrig gjorde det. Männen beviljades oftare än kvinnorna ledsagning, det vill säga hjälp med apoteks- och läkarbesök och liknande, men kvinnorna beviljades dusch oftare än männen.

Precis som på Södermalm var männens utredningar generellt mer omfattande än kvinnornas.

Den vanligaste beskrivningen av ”hur brukaren mår” i kvinnors fall var ”osäker, otrygg, orolig och rädd”. Motsvarande beskrivning av männen var ”orkeslös och trött”. Det omvända förekom i stort sett inte alls.

Efter det utvecklingsarbete som gjordes 2010 avstannade jämställdhetsarbetet inom vård- och omsorgsförvaltningen i Botkyrka på grund av omorganisationer och andra stora förändringar. Det är först nu, nästan tre år senare, som det tas upp igen, berättar Beatrice Nordebrink, ny chef på förvaltningen.

– Vi kommer att behöva komplettera den tidigare studien med nya studier och kompetensutveckla personal som tillkommit på senare tid.

Catarina Gisby
Granskad: 24 jan 2019
Publicerad: 25 sep 2013
Partner Logo Partner Logo Partner Logo Partner Logo Partner Logo