Hero Image

Gotlands museum gräver fram kvinnornas historia

Visby är en medeltida stad med rikliga historiska spår i form av ruiner, byggnader och föremål. Den som idag deltar i guidade stadsvandringar får ta del av både kvinnors och mäns liv och berättelser. Men så har inte alltid varit fallet.

– Det var män som skrev historien om män och för män. Och därför är det inte så konstigt att vi berättat om till exempel medeltiden ur ett manligt perspektiv. Men så fort du skrapar på ytan börjar en ny bild växa fram. Kvinnorna finns där, bara du letar, säger Per Widerström, arkeolog och guide vid Gotlands museum.

När medarbetarna på Gotlands museum började gräva djupare och ställa nya frågor till gammalt material började historien att vidgas – berättelser om kvinnor växte fram. Till exempel fann de Estrid vid Torget, som levde i Visby under medeltiden. Hennes son blev antagen som franciskanbroder och hennes dotter dör 1350, sannolikt av pesten. Hon själv dör samma år.

Men Per Widerström vill inte kalla stadsvandringarna jämställda. Då tror han att det finns det en risk att de lockar främst de som redan är intresserade av jämställdhet.

– Vår tanke är att alla ordinarie stadsvandringar ska vara jämställda och att vi ska prata om kvinnors roller och öden i samma omfattning som männens. Då blir stadens historia rikare och mer intressant.

En aha-upplevelse

Franciskanerbröder har funnits i Visby sedan 1233. Deras anteckningar om personer och viktiga händelser har bidragit med ovärderlig kunskap om Visby. Bland annat har de lämnat efter sig en förteckning från 1233 över vilka som dog på platsen. I dessa texter fann Per flera omnämnda kvinnor som begravts och även skänkt pengar till orden, något han inte tidigare noterat utan bara bläddrat förbi.

– Plötsligt insåg jag att en tjänarinna omnämns i boken och att hon vid sin död skänkt en stor summa pengar till franciskanerorden. Hur var det möjligt att en tjänarinna hade så stora tillgångar? Varifrån hade hon fått dem? Vad betydde det att vara en tjänarinna vid den här tiden. Det är sorgligt att vi inte har svar på dessa frågor.

Enligt Per Widerström har vi föreställningar om kvinnor och deras positioner, vi tar för givet att de generellt haft en underordnad roll i samhället. Men genom att studera gammalt material på nytt och ställa nya frågor kan vi skapa oss en vidgad förståelse och även väcka nya frågor.

Bortglömt nunnekloster

Ett annat exempel som visar på den historiska ojämställdheten är kunskapen om Gotlands två kloster. De flesta gotlänningar känner till munkklostret Roma medan Solberga nunnekloster i Visby är okänt för de flesta.

– Vi har trott att man inte vet så mycket om Solberga nunnekloster. Det har vi accepterat. Men när vi började att leta ändå så finns det teckningar från undersökningar, det finns brev mellan arkeologer och det finns föremål beskrivna i kataloger hos Historiska museet till exempel. Då får vi plötsligt en bild av ett kloster som vi vet ganska mycket om, säger Per Widerström.

Nunnorna kom till Gotland 1246 och vid det stora slaget om Visby 1361 begravdes så många som 2 000 offer hos nunnorna.

– Vi kan i gamla brev från arkeologer hitta information om att det fanns kläder och skor kvar i dessa gravar, saker som sällan är bevarade från medeltiden. Undersökningar visar också att det i klostret Solberga fanns högteknologiska golvvärmeanläggningar. Allt detta borde göra forskare superintresserade.

Omtolkningar av föremål

I de äldsta delarna av Visby har arkeologer hittat manligt kodade föremål såsom spännen från den manliga klädedräkten från 800-talet och därför anges just 800-talet som århundradet då staden grundades. Först på 1000-talet hittades kvinnliga smycken och dräktspännen vilket tyder på att det var först då människor bodde i Visby, menar Per Widerström. För även om det fanns människor där tidigare var det först när hela familjer bosatte sig om det går att tala om en stad som människor bor i och inte bara en hamn eller handelsplats.

Utgrävningar och tolkningar av föremål har präglats av bristande jämställdhet. Olika tolkningar har gjorts beroende på om föremålet ansetts tillhöra en man eller kvinna.

– När vi hittar ett föremål i en grav som ett spjut eller svärd skapar vi en berättelse om en manlig krigare eller äventyrare. Vi låter föremålen berätta om mannen sociala ställning och militära status. Men när vi hittar kvinnors föremål, till exempel ett dräktspänne, talar vi gärna om hantverket, materialet och tekniken, snarare än om personen som använde det, säger Per Widerström.

Vi måste anstränga oss lite extra och låta föremålen berätta om kvinnan som person eller kvinnor i allmänhet

Därför har personalen på Gotlands museum gjort en översyn av utställningstexter, manus till visningar och manualer för hur de ska se på och tolka föremål på muséet, samt tagit del av forskningsresultat.

– Vi måste anstränga oss lite extra och låta föremålen berätta om kvinnan som person eller kvinnor i allmänhet.

Stöd från strateger

Arbetet med att integrera jämställdhet i verksamheten på Gotlands museum kickstartade i samband med internationella kvinnodagen 8 mars 2018. Det hade tidigare funnits riktade insatser för jämställdhet i samband med enstaka utställningar men numera arbetar Gotlands museum med att försöka inkludera ett jämställdhetsperspektiv i allt arbete. Och personalen har ett nära samarbete med jämställdhetsstrategerna på länsstyrelsen och Region Gotland.

– Vi får stor hjälp av aktiva och engagerade strateger, som stöttar oss och inspirerar oss i att utvecklas. De är jätteviktiga, säger Per Widerström.

Förutom att ta hjälp av jämställdhetsstrateger uppmanar han andra att ta hjälp av stadens arkivarier.

– Läs gamla texter igen och försök att se nya saker, håll utkik efter den historia som inte berättas för den finns ofta där, i ett arkiv eller i gamla brev.

Genom att kvinnornas berättelser lyfts fram hoppas han kunna bryta ett mönster av manlig dominans och skapa en positiv spiral och att forskningen satsar mer på kvinnornas historia.

Jämställ.nu
Partner Logo Partner Logo Partner Logo Partner Logo Partner Logo