Bryta stereotypa val viktigt för att skapa en jämställd kulturskola

Kulturskolan Stockholm når drygt 17 000 barn och unga mellan 6 och 22 år med skapande verksamhet. Av dem är 65 procent flickor och 35 procent pojkar. Men på kurserna i elgitarr utgör pojkarna 87 procent, och på danskurserna är förhållandet det omvända.

Det här är siffror som teaterpedagogen och jämställdhetsstrategen Madeleine Hermerén vill ändra på. Målet är att alla ska känna sig välkomna till alla delar av Kulturskolans verksamhet. För att det ska bli verklighet behövs ett aktivt arbete för att uppmuntra till val som bryter mot stereotypa föreställningar om kön. Som det ser ut nu är det förväntningar och normer som till stor del styr elevernas val. Bakom siffrorna döljer sig dessutom en sned resursfördelning: att lära sig ett instrument kräver generellt mindre grupper och mer resurser än den flickdominerade dansen där det kan vara stora grupper med en pedagog.

I jämställdhetsstrategens uppdrag ligger att ge förslag på hur Kulturskolan Stockholm kan arbeta för en mer jämställd verksamhet. Madeleine Hermerén har gjort en checklista som kan användas vid öppet hus där hon bland annat understryker vikten av att tänka på förebilder. Om det är en tjej som visar upp slagverk gör det skillnad för vilka som lockas att söka den kursen. Sedan 2017 finns det inskrivet i verksamhetsplanen att checklistan ska användas.

En av Madeleine Hermeréns strategier är just att få med sina förslag i verksamhetsplanen, så att de integreras i den ordinarie verksamheten. På samma sätt har hon tryckt på för att få in en punkt om jämställdhet i medarbetarsamtalen, som ett sätt att signalera att det inte är något valfritt. En liknande punkt finns med på arbetsplatsträffarnas dagordning och Madeleine Hermerén förbereder diskussionsmaterial och skickar ut varje månad, "för att det inte ska bli tyst på den punkten". Men i en organisation med många deltidsanställda är den stora utmaningen att hitta tiden till de diskussionerna i konkurrens med andra brådskande ärenden.

– Jämställdhet blir så stort, vad har det med mig att göra? Det räcker inte med analys och att känna till problemet, menar Madeleine Hermerén.

Som ett svar har hon satt samman broschyren ”Jämställd kulturskola i praktiken” som bryter ner det stora målet i praktiska tips och råd på vägen dit.

Satsning på att bryta mönster

Sedan höstterminen 2017 testar Kulturskolan Stockholm att erbjuda särskilda tjej- och killgrupper för utvalda kurser. Bakgrunden är den ojämna könsfördelningen och forskning som visar att det är svårt att vara ensam normbrytare, det vill säga en som gör annorlunda än majoriteten.

– Har man ett brinnande intresse anmäler man sig ändå, men de som är halvintresserade då, som kanske bara vill prova på?

Madeleine Hermerén ville testa om könsuppdelade grupper kunde stimulera fler att göra val som går emot mönstret. En slagverkspedagog hade skrivit en uppsats om slagverk och tjejer, så där fanns redan ett intresse för frågan, vilket Madeleine Hermerén understryker är en förutsättning. Så det blev två nya kurser; slagverk för de som identifierar sig som tjejer och dans för de som identifierar sig som killar. Hon lade stor vikt vid att bjuda in på ett inkluderande sätt.

– Vår verksamhet ska vara öppen för alla och stimulera till att prova på. Jämställdhet ska gynna alla, och särskilda satsningar måste bidra till att barn och unga får välja ur ett helt spektrum, istället för bara några få val, säger hon.

Men det visade sig vara svårt att fylla platserna på vissa av kurserna under höstterminen, särskilt på dans kurserna för de som identifierar sig som killar. Under vårterminen 2018 erbjuds färre sådana kurser.

Begreppet maskulinitet har traditionellt setts som en motsats till det som uppfattas som kvinnligt. För att ses som ”en riktig kille” är det därför viktigt att avvisa allt som tolkas feminint. Normer för vad killar får göra och hur de får agera är därför mycket snävare än för tjejer. Att som kille göra normativt ”tjejiga” val är därmed mer riskfyllt. Att som tjej välja något som uppfattas som normativt ”killigt” kan vara enklare, eftersom det maskulina värderas högre i samhället.

En lärdom är att det är viktigt att testa nya saker, även om det inte är säkert att det ger en omedelbar effekt. Den här satsningen gjordes samtidigt som Kulturskolan Stockholm fick i uppdrag att öka sin generella kapacitet. Att testa nya saker under pågående omorganisation är inte idealt, menar Madeleine Hermerén.

Viktigt med stöd från ledningen

En annan slutsats hon dragit är vikten av att ledningsgruppen är med på tåget och att nya initiativ och förslag kommer från dem istället för från henne. Om jämställdhetsarbetet ska genomsyra organisationen kan det inte vara kopplat till en person. Samtidigt finns det en stor vinst med att ha en person som driver på och har fokus på frågan hela tiden. Till exempel kunde Madeleine Hermerén snabbt agera när metoo-rörelsen drog igång hösten 2017, och lyfta kopplingen till Kulturskolan Stockholms verksamhet. Metoo-rörelsen startade i de konstnärliga yrkeskategorierna och där blev det tydligt att Kulturskolan kunde göra skillnad i mötet med blivande skådespelare, musiker, dansare och konstnärer. Det var också viktigt för Madeleine Hermerén att koppla ihop kunskap om sexuella trakasserier med det övriga jämställdhetsarbetet och på så sätt visa att det inte är ett isolerat område.

Stadens nätverk av jämställdhetsstrateger har varit ett viktigt stöd för Madeleine Hermerén, som är ensam i sin roll på kulturförvaltningen. Hon tycker också att hennes arbete blir lättare av att staden nu jobbar så tydligt med jämställdhetsmål och att arbetet drivs mer strategiskt.

– Det finns en stark vilja hos alla medarbetare att göra verksamhet för alla. Organisationen samlas kring det här och det blir ett sätt att reflektera kring inkludering i stort, säger Madeleine Hermerén.