2014-09-23

Hero Image

Hen gör genus roligare

Det könsneutrala "hen" används i dag alltmer i stället för hon eller han. Många välkomnar ordet och menar att det fyller ett viktigt behov. Hen ifrågasätts också, både i och utanför akademin. I den nya skriften ”Kreativt skrivande och kritiskt tänkande i genusvetenskap” diskuterar genusforskaren Malena Gustavson hen, en, man och jag.

Hen kommer att införas i Svenska Akademins ordlista nästa år och flera myndigheter har redan börjat använda ordet. Att använda hen som en tredje kategori vid sidan om hon och han visar att genus inte är biologiskt bestämbart. Hen är också praktiskt användbart, till exempel om en persons kön är okänt eller irrelevant. Det är ett inkluderande sätt att vända sig till alla eftersom uppdelningen kvinna/man utesluter många.

Ett politiskt pronomen

Att förändra språk, ord och betydelser är enligt Malena Gustavson, forskare och lärare på Tema Genus vid Linköpings universitet, en viktig del av det feministiska projektet för att motverka orättvisor och ojämlikheter:

– En fördel med hen är att det gör genus mycket roligare än föreställningen om två kön som ett motsatspar. En mer otydlig gräns ger oss utrymme att utforska andra känslor och handlingar. Hen kallas för ett personligt pronomen. Jag skulle vilja utveckla det och säga att hen har skapat en ny ordklass: politiska pronomen. Hen politiserar den grammatiska ordningen. Ordet har vuxit fram ur queeraktivism och synliggör att även ”hon” och ”han” är politiska pronomen. Feministiska språkreformer skapar inte bara nya ord, utan har potential att förändra den grammatiska ordningen.

Hen är dock inte odelat positivt, menar Malena Gustavson. Att använda könsneutrala pronomen i enkäter och intervjuer kan till exempel försvåra genusanalyser. Att använda könsneutrala ord kan bli kontraproduktivt eftersom en viktig del av det feministiska projektet handlar om att synliggöra makt:

– Om genusanalysen går förlorad blir det otydligt vilken betydelse genus har i dagliga handlingar. Det blir oklart hur genus är en del av en föreställningsvärld som reproducerar ojämlikhet, ojämställdhet, trakasserier och diskriminering.

Utmanar och provocerar

Andra blir provocerade av ordet hen. Språkrådet menar att det ”är ett ord som ibland väcker irritation” och uppmanar till försiktighet i användningen. Hur kommer det sig att många reagerar på hen?

”Kritiken mot hen visar hur ängsligt de heteronormativa gränserna för genus övervakas.”

– Att vara medvetet otydlig med sin genusidentitet gör kategorierna kvinna och man svajigare. Begreppen blir mindre självklara. Kritiken mot hen visar hur ängsligt de heteronormativa gränserna för genus övervakas. Genusbestämmelserna i en tvåkönsmodell måste både återupprepas och försvaras för att bevaras som de är, säger Malena Gustavson.

Karin Milles, docent i svenska vid Södertörns högskola, forskar om språkpolitik och feministiska språkreformer. Hon menar att hen har fått ett förvånansvärt positivt mottagande inom högskolevärlden, framför allt bland studenter. Inom lärarkollegiet har vissa varit kritiska:

– Inom genusvetenskapen kan kritiken handla om att hen blir luddigt. Dels är det ett normöverskridande begrepp, dels ett språkekonomiskt. Att två innebörder ska rymmas i samma begrepp kan leda till att normkritiken förlorar sin udd.

Karin Milles håller med Malena Gustavson om att invändningarna mot hen ofta handlar om rädsla för förändring:

– Det finns människor som tycker illa om de ideologiska implikationer som ligger i hen. Motståndet mot hen i exempelvis tidningarnas kommentarsfält tror jag handlar om könskonservativa idéer, att ”kvinnor är kvinnor och män och män och så ska det förbli”.

En politisering av språket

Samtidigt med hen dök också en upp som ersättning för man i skrift, vilket är ytterligare ett exempel på en politisering av språket. Det är vanligt att skriva man för att beteckna något allmänt.

– Problemet med användningen av man i språket är som jag ser det inte att det betecknar män. Problemet är snarare den generalisering som följer. Den som talar eller skriver kan dölja sina egna antaganden i svepande, opersonliga generaliseringar, säger Malena Gustavson.

”Jag har märkt att många studenter i genusvetenskap nu använder en i stället för man och jag, för att slippa undan en könad representation av omvärlden.”

Inom genusvetenskapen är självreflexivitet, att forskaren redovisar sina egna ståndpunkter, en etablerad metod. Feministiska forskare har därför länge använt ordet jag i stället för man. Malena Gustavson menar att jag kan vara krångligt att använda, eftersom det kan verka som att ”jag” är upphovsperson till allt i texten:

– Jag har märkt att många studenter i genusvetenskap nu använder en i stället för man och jag, för att slippa undan en könad representation av omvärlden och för att slippa hävda sig själv i varenda satsbyggnad. Det löser inte problemet med generalisering och behovet av transparens. Generaliseringar kan dock vara nödvändiga. Det viktiga är att tänka på hur vi generaliserar och att inte göra det slentrianmässigt.

Partner Logo Partner Logo Partner Logo Partner Logo Partner Logo