Jämställdhet är bra, det ska vi ha!

Räddningschefen kastade sig ner på golvet och vrålade – ”Det brinner, det brinner – bär ut mig då!” Jag var på studiebesök i den kommunala räddningstjänsten någonstans i Sverige för att studera förutsättningar för ökad jämställdhet. Det var första gången jag besökte en brandstation i forskningssyfte och jag blev förvånad över chefens utfall samtidigt som jag krasst konstaterade att motståndsstrategier även finns i räddningstjänsten trots att den ofta förknippas med särskilt modiga och orädda personer. Eller kanske just därför.

”Karaktärsdrag som fysisk styrka och praktiska kunskaper förhärligas och används ofta som argument för att utestänga kvinnor.”

Räddningstjänsterna är en av de sista, i princip helt, mansdominerade miljöerna i det svenska arbetslivet med starka kopplingar mellan brandmannayrket och maskulinitet. Forskning har visat att de former av maskulinitet som idealiseras vid räddningstjänsterna villkorar kvinnors möjligheter att arbeta med risk- och krishantering. Karaktärsdrag som fysisk styrka och praktiska kunskaper förhärligas och används ofta som argument för att utestänga kvinnor.

Under den senaste tiden har antidemokratiska grupper brukat just sådana argument för att motverka jämställdhet och mångfald i räddningstjänsterna. Till exempel har Sverigedemokraterna interpellerat i riksdagen om att vita män diskrimineras vid rekryteringen av brandmän (2012/13:365) och att medborgarnas liv därmed skulle vara i fara.

Mina kollegor och jag har studerat förutsättningar för ökad jämställdhet i räddningstjänsten under några år nu och har kunnat konstatera att uppfattningar om jämställdhet och jämställdhetsarbete – som både främjar och hindrar förändringar av könsrelationer – återfinns där precis som i väldigt många andra organisationer. Vi har också konstaterat att frågor om (o)jämställdhet synliggör ovilja och förändringsobenägenhet, ibland ren illvilja.

”Sällan har jag mött ett sådant engagemang och förändringsvilja som hos de människor i räddningstjänsten som tycker att ökad jämställdhet inom krishanteringsområdet är det viktigaste som finns.”

Men sällan har jag arbetat tillsammans med så många fantastiska eldsjälar, om ni tillåter tautologin. Sällan har jag mött ett sådant engagemang och förändringsvilja som hos de människor i räddningstjänsten som tycker att ökad jämställdhet inom krishanteringsområdet är det viktigaste som finns. Samarbetet mellan oss forskare och ”praktiker” i räddningstjänsten har skapat väldigt många och viktiga diskussioner och probleminsikter som har varit värdefulla för båda parter – och som jag inte skulle vilja vara utan, vare sig som forskare eller medborgare! Jag tror mig veta att vi influerat och inspirerat ett antal räddningstjänster att utmana könshierarkier och allehanda maktrelationer.

I samband med Vinnovas utlysning Behovsmotiverad forskning för ökad jämställdhet fick jag och några av mina forskarkollegor anledning att kontakta olika räddningstjänster för ett nytt samarbetsprojekt. Genom vårt etablerade samarbete – och en vilja att förändra – tackade ett relativt stort antal räddningstjänster ja till att medverka i ett forsknings- och utvecklingsprojekt i syfte att begripliggöra motstånd. Stort tack till alla er som vill vara med!

Ökad jämställdhet inom krishanteringsområdet är naturligtvis väldigt viktigt, både för kvinnors och mäns villkor och möjligheter inom räddningstjänsterna men också för oss medborgare. I takt med antidemokratiska strömningar är det särskilt viktigt att fortsätta utmana och problematisera många gånger förlegade ideal och föreställningar som hindrar utveckling av risk- och säkerhetsfrågor.  Så heja på där i räddningstjänsten! Jag ser fram emot att fortsätta arbeta tillsammans med er för en jämställd räddningstjänst och i förlängningen ett jämställt samhälle.

Och nej, jag bar inte iväg med räddningschefen. Han reste sig så småningom, borstade lite skräp från byxorna och stegade iväg till sitt kontor. För inte så länge sedan träffade jag honom igen i samband med en inspirationsdag för jämställdhet. Han tittade lite generat på mig, log snett och sa – ”Jämställdhet är bra, det ska vi ha!”

Ulrika Jansson
Ulrika Jansson är fil dr, universitetslektor i genusvetenskap vid Centrum för genusforskning på Karlstads universitet. Hon har forskat kring förutsättningar för jämställdhet under många år. Ulrika handleder också chefer och medarbetare i deras arbete med att skapa jämställda organisationer.
Partner Logo Partner Logo Partner Logo Partner Logo Partner Logo