– Vi hade ingen kunskap om genusperspektiv på processen. Enligt Försäkringskassans decembermätning 2008 över våra patienter som varit sjukskrivna i mer än 60 dagar var 16 av 19 kvinnor. Med den uppenbara snedfördelning på pränt såg vi möjligheten att kvalitetssäkra verksamheten genom SKL-satsningen Jämt sjukskriven. Kunskaperna vi fick gjorde också att vi började ställa frågor som: Gör vi livets bekymmer till en diagnos och medikaliserar kvinnor? Eller underdiagnostiserade vi mäns depressioner?
På vårdcentralen började nu arbetet med att kartlägga bemötandet vid vård, behandling och rehabilitering.
–Till exempel upptäckte vi att kvinnor som har varit utsatta för fysiskt eller psykiskt våld under sin uppväxt och/eller levt i en sådan relation, senare kunde hittas hos oss med symtom såsom diffus smärta eller diffus ångest vilket kan leda till sjukskrivning och försvårad rehabilitering. Enligt Kerstin Jigmo handlar det om att våga se och våga fråga.
– Vi bestämde oss för att göra rätt från början – vi ska göra en jämställd handlingsplan och den ska fungera som ett levande dokument som årligen revideras.
Hon menar att erfarenheten är att kvinnor och män uttrycker sig på olika sätt vilket kan leda till skillnader i bemötande, behandling och åtgärd.
– Till exempel är vi dåliga på att se mäns psykiska symptom – män får exempelvis i högre grad smärtdiagnoser än kvinnor trots att det ofta rör sig om samma problembild. Detta medan kvinnor får frågor om den sociala situationen. Risken finns att kvinnor rehabiliteras utifrån den sociala situationen och män mer till sin yrkesroll. Vidare frågar vi män om deras alkoholvanor, men sällan kvinnor.
