Hästföretagare skapar hållbar tillväxt

– Det är fascinerande hur många miljoner som har pumpats in i mansdominerade branscher samtidigt som den historia som berättas är att de har växt sig starka av sig själva, säger Malin Lindberg, doktorand vid Luleå tekniska universitet.

Malin Lindberg ingår i projektet Lyftet som drivs av Luleå tekniska universitet i samarbete med Mälardalens högskola. Hon har undersökt prioriteringarna inom innovationspolitiken och visat att genus och innovation konstrueras ömsesidigt.

– Bas- och tillverkningsindustrier och ny teknik som IT och bioteknik får mycket stöd från innovationspolitiken. Detta stärker både arbetsmarknaden för de som arbetar där, som fortfarande i huvudsak är män, och föreställningen om att just dessa näringar är mer tillväxtskapande och innovationsdrivande än andra.

Kvinnodominerade eller könsbalanserade branscher har inte alls fått samma stöd för att utvecklas. Malin Lindbergs genomgång av en rad nationella och regionala program för att främja innovationssystem och kluster visar att ungefär 80 procent av de innovationssystem som beviljats medel återfinns inom mansdominerade näringar som basindustri, tillverkningsindustri eller ny teknik.

De allra senaste åren har det dock genomförts flera offentliga satsningar på servicenäringar och kreativa näringar, som till exempel musik och måltider.

– Jag tror att vi befinner oss i ett möjlighetsfönster. Olika aktörer, som forskare, tjänstemän och företagare, har blivit tillräckligt röststarka för att få genomslag för tanken att tjänstesektorn bidrar till ekonomin.

En bransch som är i stark tillväxt och där både kvinnor och män arbetar är hästnäringen. Det finns 300 000 hästar i Sverige. Hästbranschen omsätter 20 miljarder per år, plus spridningseffekter med en omsättning på upp till 26 miljarder. Aud Rendal startade sitt hästföretag på Ekerö utanför Stockholm 1985:

– Jag började med fyra ponnies och ridläger för åtta barn. Sedan fick jag chansen att köpa Karlshems gård och fyllde på stegvis med några hästar varje år. Idag har jag 45 hästar och omsätter ett par miljoner per år.

Basen för Aud Rendals företag är sommarridläger. Då har företaget fem anställda. På vintern är det än så länge bara Aud Rendal som arbetar i företaget men hon köper tjänster från en frilansande ridlärare.

– För att kunna driva en ridverksamhet måste företaget stå på flera ben. På vintern hyr jag ut hästar till privatpersoner. Det är ett sätt att prova på att ha häst utan att göra en stor investering. Dessutom får de som hyr stöd av mig.

Att hyra ut hästar under vintern var ovanligt när Aud Rendal startade sin verksamhet. Det kan ses som en innovation. Länge fick hästnäringen knappt något offentligt stöd men de senaste åren börjar offentliga aktörer se att det finns innovationskraft och utvecklingsmöjligheter i arbetet med hästar. Efter att ha drivit företaget i 24 år utan bidrag har Aud Rendal precis fått besked om att hon får företagsstöd från Länsstyrelsen till en tredjedel av kostnaden för att bygga ett ridhus som ska stärka verksamheten vintertid.

– Det har pratats om att stärka hästföretagarna i minst fem års tid. Nu händer det något!

Det finns fem ridskolor i Ekerö kommun som har knappt 25 000 invånare. Det kan låta som en överetablering, men Aud Rendal menar tvärtom att nätverket med andra hästföretagare är en förutsättning för hennes företag.

– Vi lånar ut hästar till varandra och låter de andra rida på vår mark. Eller så hjälps vi åt att ordna ridvägar.

På sätt och vis ingår Karlshälls gård i ett informellt hästkluster med ridskolor, veterinär, hovslagare och foderleverenatörer. Andra aktörer är kunskapsorganisationer som ridskolan Strömsholm och Sveriges lantbruksuniversitet samt offentliga aktörer som Länsstyrelsen. Dessutom spelar det civila samhället en viktig roll. Ideella ridklubbar organiserar dem som rider och bedriver verksamhet i anslutning till ridningen.

Malin Lindberg menar att det civila samhället ingår i de flesta innovationssystem men det får inte plats i den modell som oftast används, Triple Helix. Därför har hon formulerat modellen Quattro Helix som förutom näringsliv, kunskapsorganisationer och offentlig sektor även ser till civilsamhället.

– Innovation och ekonomi beskrivs bättre om man även ser gränsområdet mellan ideell och vinstdrivande sektor.

Tanken med kluster är att föra samman företag och andra aktörer inom ett geografiskt område som kan ha nytta av varandra.

– Kluster kan vara branschöverskridande, säger Malin Lindberg. De borde även kunna vara genusöverskridande. Om innovationspolitiken utgick från en mindre segregerad föreställning om genus och kön skulle fler verksamheter kunna komma ifråga.

Ett exempel på ett bransch- och genusöverskridande kluster är Guldriket i Västerbotten. Det är en plattform där gruvnäringen samverkar med turistnäring, småskalig livsmedelstillverkning och hantverk. Genom att föra samman den mansdominerade gruvnäringen med könsbalanserade näringar som turism och hantverk har dessutom skapats grogrund för innovationer.

– Gruva och skog får mycket pengar, fortsätter Malin Lindberg. Är det rimligt att fortsätta satsa ensidigt på de mansdominerade näringarna om vi vill att både kvinnor och män ska bo i Norrland? Vi behöver en mer verklighetsanpassad innovationspolitik som stämmer överens med var folk befinner sig och jobbar med istället för en föreställningsvärld där det bara är tillverkningsindustri och ny teknik som gäller.

TEXT: Ulrika Lorentzi  

BILD: Sveriges Kommuner och Landsting, Åsa Clementson