1919 Kvinnorna får allmän rösträtt och blir valbara till riksdag
Kravet på allmän och lika rösträtt hade varit en stor fråga i politiken sedan slutet av 1800-talet. Den första motionen om lika politiska rättigheter för kvinnor och män väcktes i riksdagen 1884 men avslogs. Frågan återkom gång på gång men utan resultat. Den första propositionen om rösträtt och valbarhet för kvinnor i riksdagsval lades fram 1912 men röstades ned i den konservativt dominerade första kammaren. Utanför riksdagen pågick en stark opinionsbildning för den kvinnliga rösträtten bl.a. genom särskilda föreningar. Rösträtten är historiskt sett en av kvinnorörelsens stora frågor. Den 24 maj 1919 beslutade riksdagen om allmän och lika rösträtt för kvinnor och män. Reformen genomfördes efter förslag från en koalitionsregering bestående av liberaler och socialdemokrater.
1921 De fem första kvinnorna väljs in i riksdagen
Efter valet 1921 tog fem kvinnor plats i riksdagen. I första kammaren blev Kerstin Hesselgren invald av liberaler och socialdemokrater. I andra kammaren valdes fyra kvinnor in : liberalen Elisabeth Tamm, socialdemokraterna Agda Östlund och Nelly Thüring samt Bertha Wellin, Lantmanna- och borgarepartiet. Kvinnorepresentationen i riksdagen ökade ganska långsamt de följande åren. Det gällde särskilt i första kammaren, med dess åtta år långa mandatperioder och indirekta valsätt. I andra kammaren som valdes direkt av väljarna vart fjärde år, skedde ökningen något snabbare.
1923 Behörighetslagen
Lag som stadgade att kvinnor, med vissa angivna undantag, skulle vara likställda med män ifråga om behörighet att inneha ämbete (statstjänst). Lagen antogs i juni 1923 och trädde i kraft i juli 1925. De tjänster som undantogs var främst militära och polisiära. För prästtjänster gällde särskilda stadganden. Många kvinnoorganisationer hade deltagit i det långvariga påtryckningsarbete som ledde fram till denna reform, men särskilt stora insatser gjordes av Akademiskt bildade kvinnors förening, bildad 1904.
1927 Statliga läroverk öppnas för flickor
Flickor kunde sedan 1905 endast avlägga realexamen vid de statliga läroverken. År 1927 kom en ny skolreform som gjorde det möjligt för flickor att få statlig utbildning på samma villkor som pojkar. Allt fler flickor kom att gå över till de nya samskolorna, men fortfarande levde många flickskolor kvar, särskilt i de större städerna. Eftersom flickskolorna nu fick kommunalt stöd och blev avgiftsfria gick dock många flickor kvar i dessa. År 1962 i samband med grundskolans införande bestämde staten att flickskolorna skulle läggas ned.
1933 Centerpartiets kvinnoförbund bildas
Centerpartiets kvinnoförbund bildas under namnet Svenska Landsbygdens Kvinnoförbund i anslutning till dåvarande Bondeförbundet. Kvinnoförbundet bildades i en kristid för jordbruket, präglad av flykten från landsbygden och dålig lönsamhet. Kvinnoförbundet blev en viktig kanal för påtryckningar när det gällde reformer i hem och samhälle. Karin Collin var ordförande mellan åren 1939 till 1965. 1960 bytte Kvinnoförbundet bytte namn till Centerkvinnorna.
1938 Preventivmedel tillåts
Den svenska preventivmedelslagen av 1910 förbjöd information och försäljning av preventivmedel. Den kallades i pressen för Lex Hinke, då stadgandet framkallats delvis av den agitation som ungsocialisten Hinke Bergegren bedrev, bl.a. genom kampanjen Kärlek utan barn. För denna blev han dömd till ett kortare fängelsestraff. En verklig omsvängning i opinionsbildningen kom med Elise Ottesen-Jensen och RFSU som bildades 1933. Lagen upphävdes 1938 med den enda inskränkningen att preventivmedel endast fick säljas i affärer för sjukvårdsartiklar.
1944 Homosexualitet avkriminaliseras
I Sverige kriminaliserades frivilliga homosexuella relationer mellan vuxna 1864 och denna kriminalisering upphävdes först 1944. Men ända fram till 1978 var de s.k. skyddsåldrarna högre för homosexuella, d.v.s. förbudet att ha sex med någon under en viss ålder. Vid homosexuellt umgänge var skyddsåldern 18 år, eller 21 år vid beroendeställning, jämfört med 15 respektive 18 år vid heterosexuellt umgänge. Detta visar att man fortfarande hade en föreställning om att unga måste skyddas mot homosexuell förförelse, man trodde fortfarande att unga kunde bli förförda till att bli homosexuella. Denna särlag för homosexuella avskaffades först 1979. Då ströks också homosexualitet som ett uttryck för "mentala rubbningar" ur Socialstyrelsens sjukdomsregister.
1951 Behålla medborgarskap
Kvinnan får behålla sitt svenska medborgarskap vid giftermål med utländsk medborgare.
1958 Kvinnohistoriskt arkiv grundas
Kvinnohistoriskt arkiv, numera KvinnSam grundas på initiativ av Eva Pineus, Rosa Malmström och Asta Ekenvall. Verksamheten lades upp efter tre huvudlinjer: specialkatalogisering av svensk och utländsk litteratur, samlande av handsskriftsmaterial till svensk kvinnohistoria, samt utgivande av en serie kvinnohistoriska och vetenskaplig verk 1996 utsågs Kvinnohistoriska samlingarna till Nationellt ansvarsbibliotek för kvinno-, mans-och genusforskning.
1958 Kvinnor får rätt att vigas till präster
Kvinnliga präster har funnits i Sverige sedan den 10 april 1960 då de tre första kvinnorna vigdes till prästtjänst. Händelsen föregicks och följdes av häftiga debatter. Genom behörighetslagen 1923 fick kvinnor behörighet att ha statstjänst, dock undantogs vissa tjänster, bl.a. prästtjänst. År 1958 kom lagen om kvinnans behörighet till prästerlig tjänst.
1960 Avhandlingen Kvinnofrågan i Sverige 1809-1846 utkommer
Gunnar Qvist, historiker i Göteborg utkommer detta år med avhandlingen Kvinnofrågan i Sverige 1809-1846: studier rörande kvinnans näringsfrihet inom de borgerliga yrkena. Avhandlingen var den första inom svensk kvinnohistoria och Qvist gjorde därmed en banbrytande insats inom detta område.
1964 P-piller godkänns i Sverige
Kvinnors rätt till sin egen sexualitet var ett viktigt tema för kvinnorörelsen under 1970-talet. När p-pillren introducerades på 1960-talet, i Sverige 1964, innebar de den första principiella nyheten i de befruktningshindrande medlens historia. De första p-pillren var betydligt starkare än dagens och gav fler biverkningar. Kravet på ofarliga preventivmedel drevs av kvinnorörelsen. Man krävde också att forskningen skulle satsa på preventivmedel för män, något som ännu inte skett i någon högre grad. Nya varianter har tillkommit kontinuerligt och forskningen arbetar fortfarande för att minska hormonhalterna till minsta möjliga.
1968 Grupp 8 bildas
Grupp 8, en partipolitiskt obunden kvinnoorganisation som grundades av 8 kvinnor som en studiegrupp i Stockholm och blev 1970 en öppen kvinnoorganisation. Aktuella frågor var bla. rätt till arbete, daghemsplats åt alla barn, fri abort, rätt till smärtlindring vid förlossning samt förbud mot exploatering av deltidsarbetande.
1970 första nummret av Kvinnobulletinen
Grupp 8 kommer ut med sitt första nummer av Kvinnobulletinen. De första åren gjordes den av olika lokalgrupper i Stockholm men senare skrevs den av en fast redaktion. Som högst var upplagan 15000 ex vid mitten av 1970-talet. Tidskriften upphörde 1996. Bulletinens årgångar utgör en värdefull krönika över de idéer och aktiviteter som präglar den nya kvinnorörelsen.
1971 Särbeskattning av inkomsterna för äkta makar införs
År 1971 infördes särbeskattning, en inkomsträttslig term som anger att en person beskattas utan hänsyn till någon annan persons inkomstförhållanden. Detta innebar att gifta kvinnor blev ekonomiskt självständiga individer, och kvinnornas självklara rätt att försörja sig själva tog ett stort kliv framåt. Tidigare hade kvinnornas inkomst lagts på toppen av mannens (sambeskattning) och skattemässigt blev det inte så mycket kvar av kvinnans inkomst. Den gifta kvinnan kom därmed i beroendeställning. Särbeskattningen medförde en avsevärd ökning av den kvinnliga förvärvsverksamheten.
1972 Grupp 8 återuppväckte firandet av internationella kvinnodagen 8 mars
Grupp 8 återuppväckte firandet av internationella kvinnodagen 8 mars. Denna dag instiftades 1910 vid den socialistiska världsorganisationen Andra internationalen på initiativ av Clara Zetkin. 1977 antog FN:s generalförsamling en resolution , som rekommenderade ett allmänt firande av en internationell kvinnodag, och som ledde till att även politiskt neutrala kvinnoorganisationer började delta i 8 mars-program.
1974 Föräldraförsäkringen införs
År 1974 fick föräldrar rätt att dela på ledigheten vid barns födelse genom att föräldraförsäkring införs. Läs mer på den kvinnohistoriska portalen Kärlek, makt & systerskap.
1975 Rätten till fri abort
På 1970-talet var rätten till självvald abort ett av de krav som drevs mest aktivt av kvinnorörelsen och många av de etablerade kvinnoorganisationerna engagerade sig djupt för en ändring av abortlagen från 1938, som endast tillät abort av medicinska, humanitära och eugeniska (arvsbiologiska)skäl. I Sverige har vi sedan 1975 rätt till fri abort enligt lag. Detta innebär att en kvinna kan besluta sig för att göra abort till och med den artonde veckan av sin graviditet, utan att behöva uppge varför hon vill göra aborten. För senare aborter krävs särskilt tillstånd.
1975 Internationellt kvinnoår
FN antog 1967 en deklaration om att avskaffa diskriminering av kvinnor och på förslag av kvinnokommissionen beslöt Generalförsamlingen att 1975 skulle utropas till ett internationellt kvinnoår med temat jämställdhet, utveckling och fred. Samma år anordnades en internationell kvinnokonferens i Mexico City.
1979 Jämställdhetslagen
År 1979 antogs i Sverige en första jämställdhetslag som trädde i kraft i juli 1980. Män och kvinnor fick formellt samma villkor i svenskt samhällsliv. Jämställdhetslagen syftar till att främja kvinnor och mäns lika rätt i fråga om arbete, anställnings- och andra arbetsvillkor och utvecklingsmöjligheter. Lagen är könsneutral, vilket innebär att den ska motverka diskriminering av såväl kvinnor som män. Den siktar dock främst till att förbättra kvinnors villkor i arbetslivet.
1989 Kvinnor fick formellt tillträde till alla delar av Försvarsmakten
Från 1981 hade det varit möjligt för kvinnor att rekryteras till befälsyrken inom alla försvarsgrenar. Men det var inte förrän 1989 de fick formellt tillträde till alla delar av Försvarsmakten.
1980 JämO införs
JämO införs som en självständig myndighet under arbetsmarknadsdepartementet. Myndigheten skulle övervaka att jämställdhetslagen – en lag som förbjuder könsdiskriminering i arbetslivet men också ålägger arbetsgivarna att aktivt främja för jämställdhet. Den 1 januari 2009 upphörde JämO som myndighet och slogs samman med Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning och Handikappsombudsmannen till Diskrimineringsombudsmannen, DO. Samtidigt ersattes de gamla lagarna med en ny lagstiftning.
1982 Kristdemokratiska Kvinnoförbundet bildas
1972 bildades ett kvinnoråd inom kristdemokratiska partiet. Rådet utsågs av partistyrelsen och hade som uppgift att leda partiets kvinnoarbete. Ledamöterna utsågs senare på en riksomfattande kvinnokonferens. 17 april 1982 bildades Kristdemokratiska Kvinnoförbundet med syfte att arbeta för att förbättra kvinnornas ställning i samhället och jämställdheten mellan kvinnor och män. Interimsordförande blev Laila Hultberg som var ordförande i partiets kvinnoråd. Hon efterträddes av Margareta Viklund 1983.
1982 Första statliga bidraget till kvinnoorganisationer
Det första statliga bidraget till kvinnoorganisationer inrättades 1982, då förordningen om statsbidrag till kvinnoorganisationernas centrala verksamhet trädde i kraft. Statsbidraget infördes som en markering av kvinnoorganisationernas betydelse för att förbättra kvinnors ställning i samhället samt för att öka jämställdheten mellan kvinnor och män. Såväl kvinnoorganisationer som var anslutna till politiska partier som andra kvinnoorganisationer kunde få stöd enligt förordningen. Förordningen gällde till och med 2005.
1982 Förbud mot pornografiska föreställningar på offentlig plats
Syftet med förbudet var att motverka prostitution, eftersom många gatuprostituerade tidigare hade varit verksamma på sexklubbar.
1989 handlingsprogram för jämställdhet
Riksdagen fattade1988 beslut om ett femårigt nationellt handlingsprogram för jämställdhet. En nordisk handlingsplan med samma syfte tillkom 1989.
1974 infördes föräldraförsäkringen som gav båda föräldrarna rätt att dela på ledigheten vid sitt barns födelse. På initiativ av folkpartiledaren Bengt Westerberg infördes 1994 en särskild pappamånad. Föräldraförsäkringen fick alltså en särskild regel, den s.k. pappamånaden, som krävde att för fullt utnyttjande av föräldraförsäkringen skulle pappan oberoende av familjens förhållanden ta ut en månad av föräldraförsäkringen. Regeln gällde även för adoptivpappor.
Inom svensk lagstiftning nämns jämställdhetsintegrering som strategi redan i den jämställdhetspolitiska propositionen Delad makt - delat ansvar (Prop. 1993/94:147). Den presenterades av jämställdhetsminister Bengt Westerberg och antogs av riksdagen våren 1994. Här fastslås att ett jämställdhetsperspektiv ska läggas på samtliga politikområden.
Det innebär att ”förslag och beslut måste analyseras ur ett jämställdhetsperspektiv för att klargöra möjliga konsekvenser för kvinnor respektive män. Det gäller särskilt inom utbildnings-, arbetsmarknads-, närings- och socialpolitiken samt inom den ekonomiska politiken. Det gäller därvid i synnerhet strukturförändringar i samhället”. Propositionen hänvisar också till det engelska uttrycket gender mainstreaming, som i internationella sammanhang använts för att beteckna detta arbetssätt.
1994 Stödstrumporna hotar med att bilda parti
Stödstrumporna var ett feministiskt nätverk som bildades 1991 på initiativ av Maria-Pia Boëthius. Övriga förgrundsgestalter var Agneta Stark och Ebba Witt-Brattström. Inför riksdagsvalet 1994 satte Stödstrumporna press på existerande partier att öka andelen valbara kvinnor genom att ”hota” med att bilda ett eget kvinnoparti. Parollen var ”Hela lönen, halva mkten”. Sveriges riksdag blev efter valet 1994 världens mest jämställda, av 349 ledamöter var 144 kvinnor.
FN:s fjärde kvinnokonferens ägde rum i Beijing 1995. Trots förändringar i lagstiftning världen över var målet om faktisk jämställdhet ännu långt avlägset. De 189 nationer som deltog i konferensen antog där enhälligt både en deklaration och en omfattande handlingsplan för jämställdhetsarbetet på nationell, regional och internationell nivå fram till år 2000. På svenskt initiativ kom gender mainstreaming att förordas som strategi i en handlingsplan, Platform for Action och i en deklaration, Beijing Declaration, i vilka konferensen resulterade. I slutdokumentet från kvinnokonferensen slogs det fast att det var regeringarnas ansvar att se till att konferensens beslut genomfördes i alla nationer som ställt sig bakom dokumentet.
1997 Kvinnomaktutredningen lämnar sitt slutbetänkande
Kvinnomaktutredningen lämnar sitt slutbetänkande Ty makten är din… Myten om det rationella arbetslivet och det jämställda Sverige. Den var en omfattande kartläggning av mäns och kvinnors villkor i arbetslivet, i hemmet och i ”välfärdsstaten”. Utredningen hävdade att vissa paragrafer i jämställdhetslagen borde förtydligas.
1999 HomO inrättas
Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning, HomO inrättas av regeringen. HomO upphörde som myndighet och slogs samman med DO, HO och JämO till Diskrimineringsombudsmannen (DO) 1 januari 2009. Samtidigt ersattes de gamla lagarna med en ny lagstiftning.
2005 Feministiskt initiativ (Fi) bildas
Feministiskt initiativ (Fi) bildas 3 april. Det är en svensk feministisk organisation som sedan riksdagsvalet 2006 kandiderat som politiskt parti i val till riksdagen, flera landsting och kommuner och till europaparlamentet. De politiska krav som prioriteras är lika lön för likvärdigt arbete, kommunalt ansvar för kvinnojourverksamheten, heltid som norm, sex timmars arbetsdag, individualiserad föräldraförsäkring och en reformerad bostadspolitik.
Här hittar du KvinnSams uttömmande lista över viktiga årtal för svensk jämställdhet.
