A. Vilket är problemet som ska lösas? Varför?
Undersöka huruvida genus haft betydelse för prioriteringsprocessen.
B. Hur har eller ska verksamheten jämställdhetsintegreras?
I ett första steg genom att påvisa att genusperspektivet bör beaktas när man bygger prioriteringsprocesser.
C. Vilket tillvägagångssätt/metoder har valts?
Processens könsstruktur undersöktes med hjälp av data om landstingets organisation, prioriteringsprocessens utformning och deltagare samt data om respondenterna.
Dessutom undersöktes deltagarnas uppfattningar om och erfarenheter av processen i ett genusperspektiv med hjälp av enkätresultatet.
D. Vilken intern och extern kompetens har använts?
Ingrid Osika, fil kand, Anna Helena Wiechel, fil mag, Lars Lindholm, professor (externa) och Susanne Waldau, MPH, prioriteringsstrateg och samordningsansvarig för jämtegreringsarbetet i Västerbottens läns landsting (intern).
E. Vilket tillstånd av jämställdhet har eller ska satsningen resultera i? Effekter och erfarenheter?
Diskussion/konklusion ur manus inskickat till Läkartidningen:
Prioriteringsorganisationen präglas av en tydlig genusordning som uttrycks i systematiska skillnader ifråga om kvinnors och mäns utbildningsnivå, yrke, position och verksamhetsområde. Totalt sett är skillnaderna till männens fördel i det att deras högre utbildning, inriktning mot läkaryrket, starkare inriktning mot specialiserad sjukhusvård samt något högre ålder och längre tid på sin position alla är faktorer som samverkar i riktning mot högre prestige eller status.
Vi ser skillnader mellan hur män och kvinnor förhållit sig till prioriteringsarbetet, men skillnaderna dominerar inte totalresultatet.
Det är tänkvärt för framtiden, att kvinnor tycks ha lagt ner betydligt mer tid på det vertikala prioriteringsarbetet och varit mer nöjda än män med det underlag de levererat vidare – men gav uttryck för att detta resultatmässigt skulle bli eller hade varit kontraproduktivt för den egna verksamheten. Även om processen inte syftade till att värna verksamheter, utan till att öka hälsonyttan med givna resurser, så kvarstår frågan om processen skulle kunna justeras så att den motverkar upplevelsen av att ”genvägar” lönar sig. Likaså fanns reflektioner som tydde på att obalanser ifråga om makt och inflytande präglade arbetsgrupperna. Frågan kvarstår hur grupperna skulle kunna justeras för att motverka att en existerande genus- och maktordning till följd av procedurens själva konstruktion får fullt genomslag i resultatet.
Totalt indikerar resultatet att medan (manliga) läkare med forskarutbildning föreföll relativt nöjda med modellen för vertikal prioritering, så var representanter för handikappverksamhet, rehabilitering, psykiatri och omvårdnad (oftast kvinnor) inte lika bekväma med den. Svårigheterna att beskriva dessa områden inom ramen för den nationella modellen för prioritering riskerar att bidra till s.k. gender bias (systematiska fel med avseende på genus) i prioriteringsprocessen och dess resultat. Det medför framför allt att värdet för patienter och brukare av verksamheten inte granskas. Kompletterande analysverktyg torde därför behöva utarbetas.
Många primärvårdschefer med annan utbildning ersatte sig själva med läkare i det horisontella arbetet. Det kan bottna i en ambition att stärka primärvårdens position i grupperna. Det kan även tolkas som en effekt av att prioriteringsarbetet i hög grad hittills varit fokuserat på medicinskt beslutsfattande. Det kan också vara så att själva modellens konstruktion efterliknar läkarnas centrala beslutsprocess, ordinationen.
Erfarenhetsmässigt har läkarkåren varit svår att engagera i teambaserat utvecklingsarbete. Den nationella modellen för vertikal prioritering framstår här som ett funktionellt och uppskattat verktyg för läkare som vill analysera nyttan med sina ordinationer som underlag för evidensbasering, omfördelning av resurser och/eller begränsning av åtagandet. Därigenom är mycket vunnet.
Vi ser indikationer på att genusmedvetenheten ökade bland deltagarna. Ett starkt politiskt intresse för såväl denna granskning som för att genusperspektivet skulle bevakas torde ha bidragit till detta.
F. Vilka faktorer borgar för hållbarhet/långsiktighet? Visa gärna på goda exempel.
Genom att undersöka processen på detta sätt skapas underlag för utveckling i detta avseende av kommande processer.
