A. Vilket är problemet som ska lösas? Varför?
Kvinnor upplever att deras närmiljö är mer otrygg än män, vilket innebär skillnader mellan könen i möjligheter att fritt kunna ta del av det omgivande samhället. Vi ville hitta adekvata lösningar i utomhusmiljön för att ge kvinnor en tryggare känsla vid vistelse utomhus.
B. Hur har eller ska verksamheten jämställdhetsintegreras?
Genom en deliberativ arbetsprocess där både boende och professionella har fått komma till tals i workshops.
Vårt projekt har fokuserat på kvinnors rätt att fritt kunna vistas i utomhusmiljön och har därför i huvudsak varit inriktad på kvinnors upplevelser och behov. Detta i sig har varit viktigt att göra - även om vi också är medvetna om problematiken med att vi samtidigt också kan tendera att därmed förstärka de olika könsstereotypa egenskaper som finns. Vi har strävat efter att alla ska kunna komma till tals och få påverka utfallet av arbetet.
C. Vilket tillvägagångssätt/metoder har valts?
I vårt område tog vi i etapp 1 fram de tre mest otrygga platserna via trygghetsundersökningar - en park, en vägkorsning samt en spårvagnshållplats. Dessa platser har sedan arbetats med i olika workshops med boende och professionella (vi har talat med över 120 kvinnor och 25 professionella), där diskussioner och workshops har skett kring frågeställningarna:
- Hur vill jag använda min utomhusmiljö?
- Varför vill jag stanna på en plats, varför vill jag därifrån?
- Vad är trygghetsmarkörer?
- Vad är otrygghetsmarkörer?
Detta har sedan lett fram till förslag på HUR platserna skulle kunna förbättras utifrån denna kunskap.
I Etapp 2 har sedan vi sedan arbetat speciellt med två platser - Keillers Park och Wieselgrensplatsens spårvagnshållplats. Utifrån de aktiviteter som föreslogs i etapp 1 har en arbetsgrupp bearbetat och utvecklat förslagen för att rymmas i budget. Som workshop- och utvärderingsmall för aktiviteterna har vi använt en egenutvecklad modell som bygger på Gehls 12 kvalitetskriterier för ett attraktivt stadsrum.
D. Vilken intern och extern kompetens har använts?
Vi har haft ett brett spektrum av olika kompetenser i arbetet: Processledare (både interna och externa), brottsförebyggare (både interna och externa), polis (externa), stadsutvecklare (interna och externa), landskapsarkitekter (interna och externa), belysningsexperter (externa), genusforskare (externa), stadsvetare (både interna och externa), stadsplanerare (interna och externa), trafikplanerare (både interna och externa) beteendevetare (både interna och externa), arkitekturforskare (externa), centrumledare (både externa och interna), boendeperspektiv (externa), media- och kommunikationsvetenskap (externa).
E. Vilket tillstånd av jämställdhet har eller ska satsningen resultera i? Effekter och erfarenheter?
Effekterna av etapp ett har varit en ökad kännedom om vilka metoder som fungerar för att ta reda på vad som är viktigt för upplevelsen av trygghet i utomhusmiljön, samt en ökad kunskap om vilka åtgärder som bör prioriteras. Ett annat resultat av etapp ett är att boende i stadsdelen fått större kunskap och erbjudits medverka i utvecklingen av stadsdelen. Genom att känna vardagsmakt och engagemang för sin stadsdel - och veta att det både går att påverka och förändra - är vår hypotes att tilliten för stadsdelen ökar hos boende och därmed också förtroendet för utemiljön.
Vår ambition med Jag känner mig trygg! har varit att arbetet ska vara nyskapande över gränserna för det normala förvaltningsuppdragen i staden och vår mission att skapa levande exempel på arbete för ökad upplevd trygghet, där tillgång ges till stadsrummet - oavsett kön.
F. Vilka faktorer borgar för hållbarhet/långsiktighet? Visa gärna på goda exempel.
Vi har fokuserat på att vårt arbetssätt och förändringen av utemiljön ska kunna tjäna till inspiration, kunskap och konkreta exempel på hur man kan förändra en otrygg plats till en harmonisk utemiljö där människor kan och vill vara. Det har inte enbart varit det fysiska uterummet som behövt markeras, utan även det sociala samspelet har behövts synliggöras för att skapa olika sorters liv i stadsdelen.
Själva arbets- och förhållningssätt har varit nytt för många deltagare, och har redan nu påverkat och förändrat utformningen av planarbetet i närområdet. Vi har också arbetat fram en ny utvärderings- och workshopmetod, där den sociala hållbarheten kan hanteras samtidigt som aspekter som ibland hindrar den sociala hållbarheten - såsom trafiksäkerhet - påverkar utformning av en plats.
